Jag har fått en stark känsla av att jag behöver vara ensam. Alltså inte just nu, men rent generellt.
Och de är riktigt skönt att känna så.
Mina vänner förstår antagligen vad jag menar.

Förut hatade jag att vara ensam, sällskaps-sjuk skulle man kanske kunna kalla det.
Men nu behöver jag verkligen det. Behöver min egna tid, och få ordning på alla tankar jag har.
Jag orkar inte gå runt och vara förvirrad hela tiden och varken veta ut eller in.
Jag orkar inte gå runt och vara rastlös jämnt, och hela tiden längta efter något nytt.
Jag måste kunna leva i nuet och fokusera på det jag har, och det som jag verkligen måste förändra.
Jag måste börja ta tag i saker och inte skjuta upp det i all evighet.

Jag måste sluta stressa ;-)