Så har man pokerkurs nu, andra dagen, så en så länge känns det ganska lugnt (observera GANSKA).
umgicks med fia från jobbet en stund igår när jag hade slutat, blev skvaller och mat. Somnade runt elva, men blev väckt av ett samtal runt ett på natten,

och den där jävla rösten.
Igen.
Det har nu gått ett år sen jag träffade honom första gången, och vissa saker minns jag så tydligt, men har inte träffat honom sen jag flyttade till sthlm.
Tänkte på honom väldigt mycket i början, och tänker på honom ibland nu också,
och det verkar som att varje gång jag tänker på honom känner han det på sig och hör av sig.
Jag känner honom egentligen inte, och han är inte alls så som jag trodde att han var, men jag kan inte förneka hur det kändes när jag var med honom.

och missförstå mig inte nu, det var inga "kärleks-känslor", det var bara ren attraktion. spänning. nyfikenhet. närhet. trygghet.
Så kände jag när jag var med honom.
fine, jag kanske ville att det skulle bli något mer just då, men i efterhand har jag ändå varit smart nog att inse att de inte var något för mig.

men som jag sagt innan...
shiiit, den rösten allstå.