Mycket tankar efter denna helg. Jag tog steget till kontakt, och mycket har blivit sagt.
Erkänanden har gjorts, sanningen har kommit fram.
Men bara för att någon öppnade sin mun och sa saker till en annan tänker inte jag göra likadant iaf.
Har haft dålig samvete ganska länge, men nu när allt är ute känns de bra.

Men de är då nu i efterhand efter ganska mycket tankar som jag inser att jag blev utfryst.
Låter jävligt mobbad, alltså inte så att jag gått och mått dåligt. Har haft en jävligt bra vår, men just att dom som var mina närmaste gjorde så är svårt att förstå.
Jag tänkte aldrig på de på de sättet eftersom jag hade så dåligt samvete över en sak som jag hade gjort, men nu ser jag de på ett annat sätt.

Vi alla har ljugit mycket  för varandra, och gått bakom varandras ryggar.
det känns skönt att ha pratat, men de kommer aldrig bli som förut.
Nu kan jag gå vidare och bara behålla de bra minnena utan att känna saknad.
Och jag har lärt mig att jag aldrig mer ska göra ett sådant här misstag igen,  att undanhålla sanningen från en vän gör att det bara blir en falsk fasad av vänskap, och den kommer brytas ner i längden.

.