De finns en människa i ens liv som är av stor betydelse.
Hon kommer alltid att finnas där på något sätt, även om man kanske inte vill.
Precis som med ens släkt och familj är hon bunda till en med starka osynliga band som inte går att klippa av.
Även om de inte är blodsligt, så går de ändå väldigt djupt.
Den människan är en del av ens liv, ens historia och kommer även påverka ens framtid.
Fast man kanske inte vill ha den personen i sitt liv, och försöker förneka hennes påverkan, så har man minnen med henne som aldrig går att sudda ut.
Kanske både bra och dåliga minnen, men minnen som inte går att glömma.
och på något sätt kommer man alltid sakna hennes närvaro, när hon inte finns där vid ens sida.
Man kan fortsätta leva, men man kommer alltid att känna att de är något som saknas, och man kommer dagligen att påminnas om den människan.
Om hon nu är en så stor del av en själv, varför ens försöka leva utan henne?
Varför inte bara acceptera att hon alltid kommer vara en del av ens liv?



Jag känner mig hel igen.

---

Så vad händer?
Är ledig i två dagar nu så vi får väl se vad man hittar på.
Har jobbat dagpass hela helgen (12.30-19.00), i fredags blev de en lugn hemma kväll med filmen 21. Yes nu har jag äntligen sätt den och jag gillade den.
Sen i går blev de mys hos mr.H med chips, läsk och film.
Lugn och bra helg.

Dessutom har jag babblat väldigt mycket i telefon, var nog länge sen. Imma phonefreak again.
Förresten visste jag inte att de var mode med knall-ljus-rosa läppstift igen?!  OCH spikes på killar, vart är världen på väg. Aja, så går de när den yngre generationen försöker skapa mode. Okay jag är inte så gammal, men alltså när JAG var LITEN så var de mode, så snälla låt de iaf gå några årtionden till innan de kan bli mode igen.
Tragiskt säger jag bara.

Nej, övertrött. Dags att sova.
Seee yaaah
Händer de nå kul mån-tis, then you know who to call, right?!