och så blev jag väckt idag igen av ett samtal.
De gjorde mig glad.
Okay, jag kanske inte borde ge mig in i något igen, men samtidigt är jag så nyfiken.
och hör man orden: Jag har saknat att vara med dig.
Ja då är de garanterat svårt att bara vända ryggen till.
Kanske patetiskt.
Men när man känner sig så här ensam under vintern när allt är så mysigt, så är de skönt att få minnas
dom där nätterna, och tanken på att de kanske skulle kunna hända igen känns ju helt okay.
Även om de bara blir pankaka av de hela, och de kanske blir en besvikelse, så är de nog igen fara.
Jag har överlevt besvikelser innan.
Och man måste ju våga chansa lite.

Sen har jag iaf något att blogga om nu, även om inte alla förstår vad och vem de är jag skriver om.

dags att göra sig iordning inför jobbet.
Seee yaaah