Okay, det har hänt en grej, och det är säkert många många andra som har skrivit om det, och som bryr sig.
Men så här är det, han är inte död, DET är huvudsaken.
Det är han det är synd om, han och hans familj.
Det är dom som har det jobbigt.
Och jag hoppas folk inser det, och inte går runt och tycker synd om sig själva för att något så här hemskt har hänt deras vän.
Han behöver folk som är starka vid hans sida, inte folk som är deprimerade,
för hur ska deprimerade människor kunna få honom att må bättre?

Jag och han har inte haft kontakt på ett bra tag, och det har varit mycket skit mellan oss, som folk kanske har förstått i mina blogginlägg ända från i höstas (ja, det är honom som praktiskt taget alla inlägg handlar om, så nu vet ni det), men jag har aldrig slutat bry mig, och det vet han om.
Men vi hade även bra stunder, men jag tänker inte börja låtsas som att han var en fläckfri person, han har sina jävligt dåliga sidor också, men jag önskar för hans skull, och för hans familjs skull, att han tar sig igenom det här, och för alla som verkligen bryr sig om honom.

Riktig vänskap dör aldrig, det är det viktiga!
Aidy, du hade änglavakt.