Ja, på natten kommer väldigt mkt tankar smygandes och fuckar upp min sömn.
Men så har det typ alltid varit.
Ibland jobbiga tankar, ibland glada tankar, ibland bara tankar.
Alltid olika.
Just nu känns allting bra, känner mig förväntansfull.

Vet inte hur mycket jag egentligen vill skriva i bloggen just nu, vet ju inte vilka som läser, så vill nog inte nämna så mycket.
Men allt känns riktigt bra, ändå har jag mina tveksamma stunder, som alltid.

Känslan av att vara uppskattad,
att duga trotts ens många misstag.
Som inte ser till ens historia, utan vill vara endel av ens framtid.
Han som får en att känna sig levande igen, som får en att minnas tiden från när man var yngre, när det bara var oskylldigt flörtande.
Att lära känna en ny människa, spänningen i att inte veta vad som kommer ske.
Hoppet i det man tror kanske kommer bli.
Inte bara en lek för stunden.
Han som väcker fjärillarna till liv i magen, så får en att minnas hur det verkligen är att gå omkring att sakna en speciell person.
Han som man bara vill ha mer och mer av.
Det är den killen man ska vänta på.