Jag tror ingen förstår hur mycket jag faktiskt saknar dansen.
Vilken ångest jag har över att inte ha tid eller råd med att dansa.
Alltså visst, kan dansa hemma, men det är inte alls samma sak. Saknar mina danstjejer enormt, och sammanhållningen. Att komma till danslokalen några dagar i veckan, och bara släppa allt annat gjorde min tillvaro ballanserad.
Nu är allt kaos.

Jag kanske inte är en skitgrym dansare, men dansen är ändå endel av mig, på ett litet sätt.
Fuck it!
Hatar när saker och ting förändras ibland.
Hatar att bli vuxen, och inte ha tid eller råd med det man vill göra.
Hatar att behöva prioritera bort viktiga saker i mitt liv för att kunna jobba och tjäna pengar.

Nej, jag tänker börja med dansen igen, så fort jag fått stabilitet i min tallvaro.