Exakt!!
You are out, gone, away....fucking no one to me!
okay?
Eller nej, säger jag att du var "ingen" för mig, så ljuger jag så jävla stenhårt.
För du va någon för mig, en person som jag kunde prata med om det mesta.
Visst har inte kännt dig så länge, det handlar bara om lite mer än ett år, och i början kände jag dig inte så där jätte bra, men du var alltid en sån person som jag blev glad av att se. Du fick mig alltid att le.
Och även fast det ibland kunde dröja lång tid utan att vi hördes, så höll vi ändå kontakten och hade lätt för att prata med varandra.
Den här sommaren gick fort, och om mina vänner ber mig berätta om speciella saker som jag gjort som jag alltid kommer minnas från den här sommaren så är det 4 saker:
1. Studenten
2. Resan till Västervik
3. Resan till Jönköping och Göteborg
4. Den gången jag hämtade upp dig efter jobbet och vi umgicks hela natten, pratade och hade kul.
Den gången var och kommer alltid att vara oförglömlig, bara så du vet!
Men jag tänker inte gå och må dåligt över dig. Jag kommer sakna dig som vän, självklart, men mitt  liv fortsätter, det har det alltid gjort.

Alla är jävligt hatiska nu förtiden.
Har det med hösten att göra, "höstdepressioner"?
Men snart kommer vintern, och då brukar alla bli lugnare.
När julen kommer och allt känns mysigt.
Men iaf, varför är hösten en sådan hatisk period?
Eller är det bara jag som tycker att alla verkar arga på alla?
Visst jag är också arg, men det jag vill komma fram till är att jag vill inte vara arg på dig.
Jag vill inte att du ska finnas kvar i mitt minne som en person jag var arg på.

Jag ska helt enkelt bara glömma bort att du existerar, och minnas dig som någon glad och fin person jag drömt om!
Från och med nu, har allt med dig bara varit en dröm, och nu har jag vaknat och kommit tillbaka till verkligheten, där du inte existerar.

Ta hand om dig, det är det ända jag vill!